Träffade en kompis igår som bara är några få veckor längre gången än jag.
Intressant vad olika syn vi har på det här med våra tidiga graviditeter. Medan jag tänker i termer som "om", "kanske", inte tar något för givet och inte har börjat planera någonting någonstans längre fram än de närmaste veckorna, så tänker hon i termer som "när", "att", räknar med att det med största sannolikhet kommer gå som det är tänkt och har börjat köpa kläder, planera namn, kolla på försäkringskassan etc.
Jag tror det är dels för att det varit en del strul att få till det där plusset (PCO-s och Pergotime och läkarbesök och blodprover och temperaturmätning och hormonprover och LCHF och kosttillskott och googling till galenskap), samt dels för att jag i min natur inte tycker om att ta något för givet eller förutsätta att det ska gå på det bästa sättet alltid (snarare tänker jag tvärtom, vilket iofs inte heller är så bra, ganska destruktivt faktiskt) som gör att jag ser på det annorlunda än henne.
Sen ligger hon ju 2-3 veckor före mig i tiden också. Det gör ju sitt det med. Galet bra tajmat av oss för övrigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar