Börjat barnvagnsjakten!

Som sagt, efter RUL om det gick bra sa vi att vi skulle våga hoppas på detta fullt ut! Och märker på mig själv att hela min inställning förändrats sen RUL! Nu vågar jag börja planera och fundera över framtiden! Så därför har nu barnvaktsjakten börjat!

Var inne på Babyproffsen i veckan och kollade. Kvinnan i butiken gav oss en hel föreläsning om barnvagnar, vad man ska tänka på och så. Vi är ju newbies, så har ingen aning om något! Men nu vet vi lite mer :) Vi vet i alla fall nu att vi absolut vill ha en 4-hjulsvagn med roterbara hjul! Det är krav nummer ett! Sen väljer vi mellan märkena Emmaljunga och Tetonia (eller hur det stavas). Separat liggdel eller mjuklift har vi inte heller bestämt helt än. Spännande är det iaf! En hel vetenskap ;)

Nu har det förresten gått 20 veckor, är inne i vecka 21! Halva tiden har gått!! :) Längtar till maj!

Känner bebben varje dag

Sen jag blev övertygad om att det var bebben jag kände som bubblor och ibland puffar i magen för ca 1 vecka sedan så har jag känt bebben varje dag, ibland väldigt mkt och ibland inte så mkt alls, men Något har jag känt varje dag. Underbar känsla!!

Själva bubblorna/puffarna kunde jag, i alla fall i början, ibland faktiskt tycka kändes lite mini-obehagliga, men på samma gång är det det bästa jag vet, att få känna de där bubblorna och puffarna! Hon verkar vara som mest aktiv framåt sena eftermiddagar/kvällar :)

RUL gick toppen!!

Jippie! Har nu varit på RUL! Och allt gick bra!

Kändes underbart skönt varje gång barnmorskan sa; "Det ser fint ut" - om hjärtat, hjärnan, ryggraden, diafragman, ben och fötter, armar och ben, ansikte och ja allt som hon nu tittade på! Allt hon kunde se såg finfint ut! Och lagom mkt fostervatten också! Så himla SKÖNT så det är inte sant! :)

Innan var jag beräknad till 18:e maj, nu är det 16:e maj som är senaste dateringen. Och hon kunde se att det med allra största sannolikhet är en liten flicka som vi ska få :) Himla roligt!!

Under hela förmiddagen måste bebben känt på sig att något var i görningen, för den levde minsann loppan därinne. Känner absolut den nu! Ofta! :)

Ännu en milstolpe avklarad alltså! Bästa starten på julledigheten!! :)

Är det bebben måntro?

Sen i onsdags har jag ibland känt det dels som något kittlande i magen, dels som något "nypt" mig inifrån magen, och dels som om någon puffat lite på mig inifrån magen - kan det vara bebben måntro? Har varit lite tveksam eftersom det känts på flera olika ställen, och eftersom det är så subtilt ändå, men har ju inte känt något sånt förut, så vad skulle det annars kunna vara? Livmodern som drar ihop sig kanske? Eller bebben! :)

Nu är det bara några få dagar kvar till RUL - på tisdag är det dags! Åh vad jag hoppas allt ser bra ut!! Det finns liksom inget annat på kartan nu känns det som än att det ska se bra ut och gå hela vägen...!

Nu börjar det synas!

Senaste veckan har magen varit superhård och stor så fort jag ätit, framför allt på kvällarna - tjena mittbena vad den blåst upp då!!

Har ofta en känsla av att inte kunna äta så mkt på en gång, blir mätt så himla fort, för det känns liksom som om tarmarna trycks uppåt, upp i halsen! Och när den är som störst, på kvällarna, då ser jag absolut gravid ut - värsta bullen!

Så nu kommer den, magen! :)

Magsjuk - blä!!

Äckelvarning...

I måndags kväll började jag känna mig lite illamående... Gick och la mig men hade svårt att sova hela natten p g a illamåendekänsla. Vid halv fem tiden kulminerade det i en härlig 1-litersspya på toaletten - fy för!

Kände mig väldigt trött och utslagen resten av dagen. Drack mjölk på förmiddagen och vid lunch försökte jag få i mig lite mannagrynsgröt, men hade bara ätit någon tugga innan allt fick komma upp igen. Sen kunde jag fortsätta äta :)

Mådde verkligen skitkasst hela dagen igår, och fick ju vara hemma från jobbet. Idag mådde jag mkt bättre igen!

Antar att det är ngt jag ätit eller så, för har ju inte varit i närheten av att spy någon gång tidigare under graviditeten, och känns lite konstigt om det skulle komma först såhär "sent".

Nu mår jag i alla fall bra igen :)

Fått tid för RUL

Nu har vi fått en tid för RUL, äntligen! Det blir den 20/12, alltså om 2 veckor! Då kommer jag vara i v 18+4. Spännande! Hoppas allt går bra!

Min kompis var på RUL idag. Allt såg bra ut och det blir en pojke :)

Kanske kanske jag börja skönja en viss mini-magtendens nu...?

Känner kanske livmodern...

Jag tror jag lyckats känna livmodern nu, när jag ligger på rygg och känner på magen. Känns lite extra hårt åt höger sida, sen slutar det ca halvvägs mellan blygdbenet och naveln, innan de hårdare magmusklerna känns längre upp. Så verkar det också vara beskrivet på internet att det ska kännas, så tror nog det är den jag känner...

Men fortfarande! Var fan är magen då?! Som sagt, lite extra bullig på kvällarna, men för helsike! Ser precis likadant ut som vanligt på morgonen, och märker inte att den på ngt sätt blir större med tiden heller... Någon som också haft en mage som låtit vänta på sig??

Vecka 17 idag, 16+0!

Ligamentsmärtor?

Ibland hugger/sticker det till i sidorna på magen, och ibland mer ner mot underlivet. Det händer speciellt när jag rör mig snabbt på ett eller annat sätt, t ex när jag snabbt ställer mig upp. Har känt detta många ggr nu senaste veckorna.

Kan kanske vara ligamentsmärtor? Att det typ sträcks och har sig...? Kanske?

15+0 idag! Vecka 16!

Magen...

Några dagar efter vi plussat tog vi några foton på magen, att ha som "startläge"... :)

Igår kväll tog vi nya foton på magen (v 14+1). När vi sen jämförde fotona på datorn så såg man att magen var större nu. Ingen stor skillnad, men iaf synbar. Wieee!

Men dessa foton tog vi som sagt på kvällen och "start"-fotona har jag för mig vi tog på morgonen. Och man är ju oftast mer uppsvälld på kvällen... Så tog nya foton i morse, innan frukost. Och jämförde med "start"-fotot på datorn igen. Not so much difference! Alls! Går inte att se någon skillnad...

Så magen verkar låta vänta på sig... Tjaha! Hade velat att den började växa nu, hade känts mer på riktigt...! :)

Sockerdricka

Det var inte så farligt att dricka den där sockerdrickan som folk fått mig att tro. Man fick ju spetsa den med citron. Så då blev det helt OK faktiskt. Gick lätt att svepa ner. Fick bra värde sen sa barnmorskan; 7.5, känns skönt! Ska på en andra glukosbelastning senare i graviditeten också.

Hade en annan gravid bredvid mig under de 2 timmar man fick vänta på att få blodprovet taget - vi hade mkt trevligt, kul med sällskap! :) Hon hade mått superilla hela tiden och t o m varit sjukskriven för det i flera månader... Oj - och jag som inte känt någonting... Vilken skillnad det kan vara!

Vägde mig på MVC:s våg idag också... Vid inskrivning i vecka 7 eller 8 visade vågen 63,1 kg. Nu visade den 61,7 kg. Så är inget fel på vågen här hemma, jag har absolut gått ner i vikt. Och sen gravstart (vecka "0") har jag gått ner ännu mer, det vet jag. Fortsätter jag gå ner i vikt så ska jag höra av mig sa barnmorskan, men än så länge är det ingen fara - fostret tar vad den behöver tydligen. Men får hålla lite koll på det... Har iaf redan tidigare tagit den fortsatta viktnedgången till mig, och senaste 2-3 veckorna cirka börjat äta lite extra igen, får hoppas det hjälper. :) Verkar iaf som om vikten senaste dagarna börjat stabilisera sig och klättra upp några hekton igen.

Glukosbelastning imorgon

Imorgon är det dags för ett tidigt glukosbelastningstest. Jag har diabetes på olika håll i släkten, så ska alltså göra ett tidigt sådant test imorgon.

Står i instruktionerna att man dagarna innan ska ladda med att äta kolhydratrik kost. Känns helt off jmf med dieten i somras att nu prega i sig massa bröd, ris, potatis, nudlar, t o m kladdekaka i helgen - mums! Low carb-dieten har jag ju redan slutat med (!), men nu inför testet har jag som sagt ätit extra mkt kolhydrater, enl instruktionerna - mkt gott :)

Vecka 14 och ingen mage

Idag är det 13+0, d v s vecka 14 har börjat. Najs.

Än syns det dock INGET på magen! Va fan!! Vill att det ska börja synas ju :)

Berättat på jobbet och flera vänner nu förresten... Så nu är det verkligen out there.

Jippie * 1000!!!

KUB gick superbra idag! Där var en 60,3 mm stor liten sak med tydligt huvud, armar och ben och två hjärnhalvor (hehe) och den lilla/lille hoppade runt rätt ordentligt där inne! Den ville minsann inte ligga still alls :) Är fortf beräknad till 12+3.

Vi fick bra siffror på KUB-testet också, 1:16000 = mkt låg risk, så känns ju också mkt bra!

Nu ska vi börja hoppas och räkna mer med detta, hade vi lovat oss själva innan om det såg bra ut idag! Och går det åt pipsvängen ändå så får det bli en käftsmäll. Så nu kör vi! Nu vill vi leva oss in i detta och hänge oss åt lyckan!

WOOHOO!!

Bara några timmar kvar till KUB...

Är så nervös så jag skakar.

Ikväll kommer vi vara superglada, eller helt förkrossade och tillbaka på ruta 1. Med typ 90-95% sannolikhet bör det bli det första; superglädje.

Hoppas så in i bomben vi hör till majoriteten!

Magiska 12 veckorna passerade...

Idag är det 12+1. Har alltså 12 veckor bakom mig och är nu i vecka 13. 12 fullgångna veckor brukas ju ses som någon sorts "magisk gräns", efter vilken missfallsrisken minskar kraftigt. Så känns ju himla bra att nu ha 12 veckor bakom sig.

Men det är först efter ett lyckat KUB (det SKA vara lyckat!) på måndag i 12+3 som jag känner att jag kommer våga börja räkna mer på riktigt med att detta nog med mkt stor sannolikhet (risken försvinner ju inte helt förrän bebisen faktiskt är ute...*) kan tänkas bli något.

Men 12 gångna veckor känns ju toppen!

*Och därefter kommer förstås nya orosmoment... :)

Ännu mer symtomfri än innan...

Alltså nu känns det ju om möjligt ännu mindre än innan... Det lilla eftermiddags-illamåendet jag hade innan kan jag inte påstå jag känt av på ett tag nu. Och magen ser likadan ut som den gjort hela tiden. Det är de där hak-finnarna dådå som kommit senaste tiden...

På tal om det med magen. När ska det börja synas eg?! Är i vecka 11+5 nu. Borde det inte börja synas Något nu, något litet? Kan ju inte se någon skillnad alls!

Hoppas allt är som det ska i alla fall... Och att jag helt enkelt är väldigt okänslig för hormoner och magen kommer i sinom tid.

3 dagar kvar till 12 veckor är avklarade... 5 dagar kvar till KUB... Det måste se bra ut då! Det bara måste!

Kompisens KUB

Min kompis, som ligger 2 veckor före mig, gjorde sitt KUB idag. Allt såg bra ut! Härligt! Så glad för hennes skull!

Har lovat henne att om vårt KUB också ser bra ut om 1 vecka (låt veckan gå snabbt!) - då ska jag också börja planera lite mer inför dessa våra två graviditeter med henne och liksom lite mer börja räkna med att det här nog kommer gå vägen :)

1 vecka kvar - skynda tiden skynda! Vill veta!

KUB-blodprov

Var i morse på kliniken och lämnade blodprov inför KUB-testet den 7/11. Börjar bli en hajjare på det där med blodprov, ngt som jag hade så svårt för innan. Har lämnat 6 blodprov nu sen i april, så börjar vänja mig så smått...!

Kan det inte bli den 7/11 snart så man kan börja räkna lite mer med hur det kommer gå det här! Tiden går sååå långsamt!!

Imorgon går jag iaf in i vecka 12, den magiska veckan efter vilken det sägs man kan pusta ut lite iaf... :)

FINNAR!

Alltså jag har inte mindre än åtta (8!!) finnar på hakan just nu! Ser galet ut!

När jag slutade med p-piller i november så märkte jag ett tag därefter att det började poppa upp fler finnar än vanligt, så gick över till en starkare styrka på den finnkräm jag använder varje natt. (Loves the kräm to death) Men nu sedan ngn vecka tillbaka så har det verkligen slagit ut på hakan, trots den starkare styrkan på krämen. Och alkoholen jag rengör med innan.

Finns inte så mkt mer att göra eftersom många finnmedel inte är OK att använda då man är gravid. Så får helt enkelt acceptera de små rackarna! Och det är inte så svårt om de innebär ngt positivt för graviditeten, typ att en massa hormoner cirklar runt som bör cirkla runt :)

Men fula är de!

Vikten...

Sen jag började gå ner i vikt i början av juni har jag nu, från absoluta toppnotering till bottennotering, gått ner 10 kg! NAJS!

Det konstiga är dock att sedan jag blev gravid har jag gått ner 2 av de kilona... Jag går alltså ner under graviditeten, trots att jag inte kräks eller ens mår speciellt illa... Borde jag inte snarare gå upp? Hoppas räkan får den näring den behöver ändå... Har ju sedan jag fick reda på att jag var gravid ändå börjat äta lite mer kolhydrater, och minst en (max två) frukt om dagen...

10+3 idag för övrigt! Två veckor kvar till KUB!

Pust

Mätte temperaturen 5 ggr i natt/i morse. Alla gånger visade den så som den typ bör - d v s på den lite högre skalan.

Drar då slutsatsen att det då nog bara var ngt fuffens med tempen just igår... SKÖNT! Hoppas den är på en bra nivå i morgon, i övermorgon, i överövermorgon etc... också... :)

Orolig...

Under försökandets tid så mätte jag varje morgon temperaturen, som en extra metod för att se om det blivit ägglossning eller inte. Efter ägglossning så ska temperaturen stiga ca 0.2 - 0.5 °C. Och det gjorde den. Och blir man gravid så ska temperaturen fortsätta vara på den nivån längs med graviditeten. Så när jag insåg jag var gravid, fortsatte jag att varje morgon mäta temperaturen. För har läst att om den sjunker kan det vara en varning om att missfall är på G.

I morse var temperaturen lite lägre än vad den varit ända sedan ägglossningen. HJÄLP! Nu är jag såklart superorolig. Är det bara en mindre dagsvariation eller är det ett missfall på väg...? 

Imorgon på morgonen blir det dags att mäta igen. Är den lika låg, eller ännu värre lägre, så tänker jag ringa MVC! Inte för att jag vet vad de kan göra åt det. Men jag kommer ringa. 

Fy för vad jag hoppas den är som den brukar imorgon igen så jag slipper denna oron. Låt det inte vara missfall på G - snälla! Vet inte vad jag gör då, skulle bli helt förstörd och förkrossad, det är i alla fall säkert...

KUB inbokat

Nästa delmål blir KUB-testet som vi tänkt göra (som ju också inkluderar ett ultraljud). Det är nu bokat till 7/11, då jag bör vara i typ v 12+3 om allt går som tänkt fram till dess. 3 1/2 långa veckor dit...

I väntans tider...

Det blev ett...

... GLÄDJEBESKED!

Där var ngt litet där, med ett hjärta som slog snabbt! Blev uppmätt till 17.8 mm, den lille/lilla, och blev framflyttad till 8+4. Trodde jag var på 8+0.

So far so good!! SÅ GLAD!

Håller alla tummar för att det fortsätter lika bra!

Längtar och bävar

VUL imorgon.

Jag längtar efter det och bävar inför det på samma gång... Förväntansfull och livrädd. Hoppfull och tvivlande. Upprymd och orolig.

Blir det ett glädjebesked eller sorgebesked imorgon?

HOPPAS HOPPAS HOPPAS på GLÄDJEBESKED!!!

Kanske är jag ändå...

... lite illamående.

Har tänkt flera dagar nu (men inte alla) att jag mått lite mini-illa (liksom lite queasy känsla). Har hela tiden också tänkt att det nog bara är inbillning eftersom det är så svagt. Men känns samtidigt osannolikt att jag skulle inbilla mig samma känsla flera olika gånger. Jag är ju ändå gravid enl testen jag gjort, så vore ju inte så konstigt om jag mådde lite mini-illa. Faktiskt. Så jag gör nog det. Lite. Ibland. Mest på eftermiddagarna/tidiga kvällar, inte alls på morgnarna.

Drömmen om ett barn

"Drömmen om ett barn" som hade premiär på TV3 igår var ett helt underbart program. Det slog "Barn till varje pris?" på SVT med hästlängder.

I TV3:s program har man, till skillnad från SVT, lyckats fånga den där enorma blandade känslan av längtan, hopp, förtvivlan, glädje, sorg.

I SVT:s program har man istället fokuserat på att diskutera barnlängtan i sig, varför har folk det, måste folk verkligen ha det, är barn en rättighet etc. Känns irrelevant. Som om en barnlängtan på något sätt måste motiveras. Har man barnlängtan så har man och den är precis lika svår och sorgsen, när den möter hinder, oavsett om andra/samhället anser den motiverad eller inte.

Jag ser fram emot de andra avsnitten av "Drömmen om ett barn"!

Inskrivning 2 MVC

Då har vi varit på inskrivning del 2 på MVC idag. Fick lämna urinprov och fick svar på blodproven från förra veckan. Allt såg bra ut. Och ingen äggvita i urinen. Tydligen viktigt.

Vi gick igenom lite mer information och jag fick väga mig också. Vågen visade på 63 kg, med kläderna på. Stämmer bra det, hemma brukar jag väga mig på morgnarna till allt mellan 61.5-62.5. Low carb diet - I love you! (Startade på 69-70 kg i juni i år.) Men nu vill jag snart börja gå upp i vikt igen ju! :)

Olidlig väntan till VUL på tisdag känns det som...

7+0

Tror jag att jag ungefär är i nu... 1 vecka kvar till VUL. Så himla nervöst...

Sänder en styrkekram till Anna och hennes man som bloggar på: http://langtantillbarn.blogspot.com/2011/10/fan-fan-fan.html
Tänker på er idag, även om jag inte känner er...

Kompisens andra hjärta slår!

Min kompis som ligger några veckor före mig i sin graviditet var på ett tidigt ultraljud precis. Och där var minsann ett hjärta som slog! Så härligt!

Hoppas på att jag får uppleva samma sak om drygt 1 vecka.

Symtomfri?

Alltså, känns lite konstigt och oroväckande att jag är i stort sett symtomfri... Är jag verkligen gravid, egentligen? Känns ju inte så.

Har vid enstaka tillfällen snuddat vid att känna mig mini-illamående, ha mini-ömma bröstvårtor och känna mig lite mini-svullen. Trött och kissnödig brukar jag vara i vilket fall ändå. Men det är så lite, knappt kännbart, att det lika gärna kan vara inbillning, för att jag så gärna vill känna ngt, känna att jag faktiskt är gravid.

Tror inte jag kommer våga pusta ut och hoppas någorlunda förrän efter v 20 - om jag nu kommer så långt alltså. Åh hoppas så det går hela vägen!

Olika syn

Träffade en kompis igår som bara är några få veckor längre gången än jag.

Intressant vad olika syn vi har på det här med våra tidiga graviditeter. Medan jag tänker i termer som "om", "kanske", inte tar något för givet och inte har börjat planera någonting någonstans längre fram än de närmaste veckorna, så tänker hon i termer som "när", "att", räknar med att det med största sannolikhet kommer gå som det är tänkt och har börjat köpa kläder, planera namn, kolla på försäkringskassan etc.

Jag tror det är dels för att det varit en del strul att få till det där plusset (PCO-s och Pergotime och läkarbesök och blodprover och temperaturmätning och hormonprover och LCHF och kosttillskott och googling till galenskap), samt dels för att jag i min natur inte tycker om att ta något för givet eller förutsätta att det ska gå på det bästa sättet alltid (snarare tänker jag tvärtom, vilket iofs inte heller är så bra, ganska destruktivt faktiskt) som gör att jag ser på det annorlunda än henne.

Sen ligger hon ju 2-3 veckor före mig i tiden också. Det gör ju sitt det med. Galet bra tajmat av oss för övrigt.

Inskrivning 1 MVC

Nu har jag varit på inskrivning på MVC. Fått massa info samt lämnat blodprover.
Ska på del 2 av inskrivningen i nästa vecka.

>> Nu är det ju på riktigt, så nu får det bara inte bli missfall, så enkelt är det! Det får bara inte det.

Vecka 6+0 idag - så fortf väldigt tidigt såklart...
Alla tummar hålls.

Barn till varje pris

Idag på SVT kl 20.00!

Inte missa!

Förkyld

Har gått och dragit på mig en förkylning, isch! Snuvigt värre är det.

Kanske lite öm i bröstvårtorna? Eller är det inbillning, hmmm...

Test-beroende?

Testade idag igen... Men med en liten extra undersökning i åtanke... (Börjar bli test-beroende på hög nivå...)

Bör enl mina beräkningar vara i vecka typ 5+4. Då borde jag alltså om jag testar med ett digitalt test med veckoindikator få resultatet Gravid 3+ (veckor sedan befruktning), om hcg-nivåerna (som ju är hormonet som mäts) ligger på den nivå det bör ligga på vid det här laget. (Och skulle resultatet vara 2-3 veckor eller ännu värre 1-2 veckor så kanske ngt är fel.)

Gjorde därför ett sånt test i morse - och fick Gravid 3+

Woohoo! :)

2 1/2 vecka kvar till VUL!

Varför känns det inget?

Idag tror jag att jag är i typ v 5+0. Och jag känner ingenting, verkligen ingenting!

Hade lite (mkt lite) molande värk i magen förra veckan, kan iofs lika gärna ha varit inbillning. Men inte ens det känns längre.

Känns alltså verkligen ingenting.

Har ju googlat fram att man kan ha en helt symtomfri lyckad graviditet, men hade ändå känts bättre om det kändes något litet överhuvudtaget! Som liksom ett bevis för att jag faktiskt fortfarande är gravid. Så länge jag aldrig känner något kan jag ju inte heller veta när det slutar kännas något...

Ska väl eg vara glad över att slippa illamående mm, men jag har liksom lite svårt att ta in att jag är gravid och tro på att jag fortf är det (missed abortion är ju inte direkt ovanligt vad jag förstått), så skulle behöva lite symtom som hjälp på vägen för att må bättre rent psykiskt :)

VUL inbokat

Nu har jag bokat in ett tidigt VUL hos läkaren jag gått hos, om ca 3 veckor, då jag bör vara i typ vecka 8+0 eller ngt sånt. Vill eg göra det tidigare än så, men känns samtidigt som att det ska vara värt ngt, och då är det nog bäst att vänta tills dess.

Håller tummarna för att få se ett hjärta slå då! Det får bli första delmålet.

Tiden går långsammare än långsammast

Nojan fortsätter:
- Kollar tempen (flera ggr) varje morgon för att försäkra mig om att den inte sjunker
- Har gjort ännu ett gravtest, i fredags, för att liksom... kolla en gång till :) Blev ett ännu starkare plus!
- Går på toa många fler ggr per dag än vanligtvis, och beror inte på att jag eg behöver, vill mest bara kolla läget...
- Googlar om missfall och "missed abortion" (fy fan, ska det tvunget dö så hoppas jag det märks snabbt!)

Tiden går så jäkla långsamt! Låt det bli åtminstone vecka 12 typ NU!!

Mannens föräldrar som vi berättade för häromdagen blev förresten mycket glada, men med förbehåll då de också insåg hur extremt tidigt det faktiskt är och att allt, verkligen allt, kan hända.

Vill så gärna bli mamma nu.

Berätta för föräldrar och närmaste vännerna...

Våra föräldrar och allra närmaste vänner har ändå sedan i våras, sedan utredningen började, vetat om att vi försöker få barn, och att jag tyvärr har PCO-s som gör det svårare. Både jag och min man föredrar att prata öppet med familj och allra närmaste vännerna, eftersom det ger ett sådant starkt stöd och nästan är lite som terapi. :) Istället för att i vår ensamhet ska gå och grunna och må dåligt. Vi har berättat allt om utredningen, behandlingarna och tankarna om att ställa oss i adoptionskö redan nu.

Ikväll tänkte vi berätta om Plusset, trots att det bara är v 4. Allt kan hända, missfallsrisken är stor. Vanligtvis brukar man ju därför inte berätta för andra förrän typ v 12. Men eftersom de vetat om allt hittills vill vi fortsätta vara öppna. Och skulle det bli ett missfall (åh hoppas verkligen inte!), så kommer  deras stöd då behövas mer än någonsin tidigare. Och skulle det bli missfall, så är det iaf en toppennyhet att vi ens kunde få ett plus! Det ökar ju chanserna för att vi ska kunna få det igen! Så oavsett vad som händer närmaste veckorna så är Plusset bra nyheter som vi vill förmedla, redan nu.

Ska bli spännande att se vad de säger. Om de blir lika chockade som vi blev :)

NOJA

Är supernojig nu... Så himla orolig för att det ska bli missfall.

Igår hade jag lite ont i magen på kvällen, antagligen/förhoppningsvis var det inbillning eller gaser - hehe :) Men blev skitnervös. Idag känns det inget direkt...

Den/de måste stanna!! KLAMRA FAST ORDENTLIGT!!!

Var tvungen att dubbeltesta...

Jag vet att ClearBlues tester är mycket tillförlitliga, speciellt om man får ett positivt svar - eftersom man inte kan få positivt utslag på ngt som inte finns...

Men jag ville ändå kolla En gång till, så jag kunde känna mig helt säker! Så testade under natten igen - positivt utslag igen!

WOOHOO!

PLUS PLUS PLUS!!

Vad hände eg?! Helt chockad!!

Jag har plussat!!!

Kunde inte hålla mig, och räknade ut att mensen ju faktiskt borde ha kommit nu eller mkt snart, som läkaren sa - så testade nu ikväll! Först såg det inte ut att bli ngt mer än ett streck, men sen!! Sen kom det!! Det andra strecket!! ETT PLUS!!

Helt paff är jag.

Nu ska man ju inte ropa hej... Risken för missfall är ju stor nu i början. :/ Bara till att hålla alla tummar!! Skulle det inte gå hela vägen... Då vet jag i alla fall att jag kan få ett plus!

Hoppas dock det går hela vägen!!! :) :) :)

Haft egen ÄL!

Pratat med läkaren och fått svaren på progesteron-proverna.

Prov 1: 16
Prov 2: 72

Detta betyder att jag haft egen ÄL! Gick ju inte på Pergotime denna cykeln. Och har ju haft Glad gubbe på ÄL-test samt temperaturstegring också. Men inget ÄL-sekret, vad jag kunnat märka iaf.

Mensen borde ha kommit/komma inom några dagar - svårt att veta ändå exakt när jag hade ÄL. OM mensen kommer och den är sådär liten, fan - då är det slemhinnan som spökar och ställer till det igen! Om jag inte får mens... Oj, vågar jag ens tänka tanken...

Läkaren ringer i eftermiddag...

I eftermiddag ringer läkaren för att meddela svaren på de två progesteron-prov jag lämnat i denna "off-hormones" cykeln och för att diskutera hur vi ska gå vidare... Är allt lite nervös!

Projekt Hus

Mitt i projekt Barn så håller vi på med ett annat projekt, Projekt Hus - huset vi flyttade in i i våras. 

Golven har slipats och väggarna har målats, det var eg allt som behövdes. Nu är det inredningen vi håller på med; har köpt nytt matsalsbord, ny soffa, soffbord, TV-bänk och matta och lite annat smått och gott. En del tavlor har börjat komma upp också. Gardiner ligger vi efter med, och vi behöver några mattor till. Men framåt går det! :) 

Längre fram när vi känner för det och orkar, vi pratar troligtvis år, så blir det kök och ett badrum som ska få sig en liten make-over! :) 

Adoptionsbyråer

Vi har valt ut 2 adoptionsbyråer som vi ska ställa oss i kö hos: BFA (Barnen Framför Allt) och Adoptionscentrum. Har jmf de 4 största adoptionsbyråerna i Sverige med varandra, och kom fram till att dessa två i kombination måste vara det bästa alternativet för oss. Då täcker vi många olika länder. 

Vi ska ställa oss i kö om några månader; så att vi bara behöver betala för 2012 och framåt.

Progesteron-prov 2

I denna cykeln är nu inlämnat. Räckte med 1 stick denna gången! :)

På tisdag ringer läkaren och berättar resultaten...  

Tempen...

Temperaturen har varit lite högre nu senaste 5 dagarna - bra tecken! Men LH-stegringen (på ägglossningsstickorna) fick jag för hela 14 dagar sen...

Mkt besynnerlig kropp indeed. 

Imorgon är det dags för ännu ett progesteron-prov! Woohoo, lite nålar till! :p

Andras babylycka manifesteras

Varit på namngivning idag. Massor med kompisar, som är lyckliga en- eller flerbarnsföräldrar. Och en gravid kompis. Bliss all over. 

Och ett tal av föräldrarna till lilpojkens ära. Som inkluderade en berättelse om hur de fick reda på att de var gravida, hur de berättade för föräldrar och kompisar, hur lyckliga de var, och om vilka lustiga gravidsymtom de upplevde. Höll på att börja gråta, och inte var det för att jag var rörd, även om det var väldigt gulligt tal av dem, rent objektivt sett. 

Resten av kalaset gick bättre. 

SEX stick, TRE sjuksköterskor

Det var vad som krävdes idag för att lyckas lämna progesteron-blodprovet... 

ISCH!

Alternativa metoder...

Jag har alltid varit en ordentlig skeptiker till allt mer eller mindre alternativt. Jag kräver egentligen seriösa vetenskapliga studier; randomiserade placebo-kontrollerade dubbelblinda studier... För att jag ska ge mig på det och tycka det är lönt. 

MEN jag har aldrig velat ngt så här mkt i hela mitt liv, så då, efter frenetiskt googlande här på familjeliv senaste veckorna, ska jag eller har precis börjat med följande: 

Spikmatta (ajaj)
Gojibär
Sojabönor
EPA-Glandin   
Membrasin

Det kan ju inte skada. Kostar iofs lite, men funkar det så funkar det, och då är det ju såklart värt de pengarna som i så fall känns som en spottstyver i sammanhanget. 
Så får vi se... Ytterligare saker att eventuellt testa längre fram är Aloe Vera Juice och Fytoöstrogener. 

För det tunga artilleriet, Viagra och rent östrogentillskott, känner jag att jag vill, och väl eg måste i o m recept, ha med läkaren på banan. 

Temperaturen stiger inte :(

Som den ju bör göra efter ägglossning... Hade ju utslag på ÄL-stickan för några dagar sedan, men bara för att man får LH-stegring så betyder ju inte det tvunget att man får faktisk ägglossning... 

Suck! :(  

Livet skrattar mig rakt upp i ansiktet

Den senaste veckan har jag inte fått mindre än 1, 2, 3, 4, 5... 6 (!) babybesked från folk i min närhet och omgivning! Plus kronprinsessan som lite extra salt i såren. Det är som om livet skrattar mig rakt upp i ansiktet, riktigt hånar mig, som om livet vill bevisa att HA det är visst då lätt att bli med barn, kolla på alla andra, men Du klarar det minsann inte! Är jätteglad för alla som lyckas, det är jag, speciellt mina närmre vänner som lyckas, men varje babybesked påminner mig tyvärr också om hur smärtsamt svårt det är för oss...

För övrigt ingen glad gubbe på ÄL-testet imorse, vilket borde vara ett gott tecken på att testet inte spelar mig ett spratt eftersom jag fick glad gubbe igår. Men hur sjutton får jag ÄL-sekret och tjockare slemhinna... Fattar inte denna kroppen, hur fan den fungerar eg, eller ja just det... det gör den ju inte. 

Kan ju vara falskt positivt...

... i o m min PCO-s diagnos, men fick en glad gubbe på ÄL-testet i morse efter tre negativa testdagar. Har inte märkt av något ÄL-sekret dock, som vanligt. 

HOPPAS det är en riktig sann naturlig ÄL på gång nu, och att testerna inte spelar mig ett spratt!!

En sån där dag igen...

Har en sån där dag idag, eller snarare kväll, igen... :( 

Har under kvällen umgåtts med vänner som har barn eller precis blivit gravida och en som idag meddelade att hon är gravid. Blev mkt babysnack minst sagt. Och det är så tråkigt att det är såhär, men blir verkligen nedstämd och riktigt ledsen av det. Det är hemskt, men så är det. Blir stressad, ledsen, känner uppgivenhet, hopplöshet och typ panik på en och samma gång. Fruktansvärt. Vill ju vara glad!

Det är OK om det tar lite tid, det är det. Men jag hade velat ha en garanti för att det ngn gång närmaste åren faktiskt kommer bli vår tur... Och det går ju inte att få såklart :(

Kom dock på en sak idag. Jag kan försöka tänka såhär; för varje par som faktiskt lyckas så blir det ett par mindre i IVF- och adoptionsköer att konkurrera med... :)  

ÄL-stickor

Cd 12 idag. Började med ÄL-stickor i morse. Om jag har tur, och då menar jag TUR, så kan ju kroppen ha kickats igång av Pergotime, så att den nu funkar på egen hand? Man kan ju alltid drömma... 

Iaf, för att se om den nu gör det, så började jag i morse testa med ÄL-stickor. Fick ingen glad gubbe i morse iaf, bara att testa vidare imorgon. De är jäkligt dyra de där stickorna, men känner att det nog ändå är värt det... Ger ju extra information för framtida utvärderingar liksom :) 

Vikten har varit på all-time-low sedan jag startade med LCHF för drygt 2 månader sedan. I morse vägde jag 62.6 kg! I början av juni visade samma våg 70.8 kg. Tjohej! 

Lite extra själv-terror...

När jag pratade med läkaren så tyckte han att jag skulle ta ett gravtest till, för han tyckte det lät som om jag kunde vara gravid, i o m att "mensen" varit så liten. Jag försökte förklara att det måste bero på den tunna slemhinnan, för hade ju redan grav-testat mig och fått minus. Men han insisterade på att jag borde testa i slutet av veckan. Fine, OK sa jag. 

Så jag gjorde det nu i morse, självklart var det negativt! Lite extra själv-terror sådär på morgonen...  

Samtal med läkaren...

Pratat med läkaren nu....

Progesteronvärdet på cd 22 i dubbelkuren Pergotime var 106. FY FAN VAD HÖGT! Enl ÄL-sticka och tempstegring hade jag troligtvis ÄL cd 17, så en vecka efter ÄL (cd 24) var prog-värdet antagligen ännu högre! Slutsats; det måste ha varit ÄL denna gången, och antagligen en rejäl en med flera ägg...! 

MEN mensen var ju så löjligt liten, jag försöker säga till läkaren att det måste bero på en för tunn slemhinna och att det är ett problem (tyvärr kunde ju inte slemhinnan kollas med VUL denna kuren eftersom han var på semester, i första Pergotime-kuren var den ynka 4 mm fick jag reda på av honom idag). Jag berättade om mina östrogen-vagitorie och Viagra-teorier, men de gick inte alls hem, inte "etablerad medicinsk vetenskap" enl honom. Värt att testa ändån säger jag! Jag tror att det hade kunnat hjälpa slemhinnan på traven, efter den info jag hittat på internet. Han tycker dock istället att om jag nu får ÄL av Pergotime, men tunn slemhinna, att det är sprutor vi ska gå vidare till. Och det kan han ju ha rätt i. Sprutor tunnar ju inte ut slemhinnan.  

Status just nu är iaf att jag kör en cykel utan ngn stimulering som jag skrev häromdagen, för att låta kroppen och förhoppningsvis slemhinnan återhämta sig. Ska lämna progesteron-prov även i denna ostimulerade cykel för att se om jag får egen naturlig ÄL *hoppas*  Och ta Pergotime i nästa cykel och då verkligen kolla på slemhinnan också. Får jag ÄL men tunn slemhinna tycker läkaren alltså att nästa steg är sprutor, men jag tycker Viagra och/eller östrogen-vagitorier hade varit värt att testa! Drar mig lite för sprutor för har förstått att det är väldigt lätt att man blir överstimulerad med sprutor och att det därför kan vara "waste of time"...

Många funderingar i huvudet nu. 

Och Grattis Kronprinsessan Victoria som blivit gravid - babybeskeden haglar som sagt över en nu för tiden. Känns dock inte lika jobbigt idag, det går upp och ner humöret. 

Ännu ett babybesked

Precis fått ännu ett babybesked, de haglar typ ner över en nu känns det som. Är så avis så jag tror jag kommer spricka! 

JAG VILL FÖR FAN OCKSÅ! 

Löjligt...

Nu har jag sån där superlöjlig mens igen... Kom som sagt lite blod igår, men sen har det inte kommit alls mkt, bara lite så där brunt. Löjligt värre!! Så antar att slemhinnan har tagit ännu mera stryk av Pergotimen och blivit ÄNNU tunnare. DJÄKLA SKIT! 

Funderar på att ta en paus i Pergotime-knaprandet, så att den där slemhinne-tunnande-biverkningen försvinner bort ett tag (ska ta 6 veckor från sista pillan till effekten är helt borta), innan jag startar på en ny kur.

Får se hur jag gör... Läkaren är ju som bekant fortf på semester (MEGASUCK), så får (återigen) bestämma själv hur jag ska gå vidare...

Träffade för övrigt kompisar med helt underbart söta barn idag. Men orkade inte leka med dem eller hålla dem eller gulla med dem idag heller. Tur det var andra kompisar med som stod för deras underhållning, jag kände bara verkligen inte för det, blir bara så ledsen. Alla som inte vet att min största önskan just är att få en egen sån där liten goding tror att jag helt enkelt inte är speciellt intresserad av barn eller speciellt barnkär. De skulle bara veta...

Mens...?

Så kom mensen nu precis... Precis 14 dagar efter den dagen jag trott jag hade ägglossning. Har känt hela dagen att den varit på G, en sån där molande känsla i magen, inte ont, men liksom en "tom" känsla... För mig typiska nu-kommer-mensen-känslan.

Innan, i våras, hade jag blivit så himla glad om mensen kommit, eftersom det liksom bara blev bruna löjliga flytningar av det då. Nu har jag kommit så långt att jag inte vill att den ska komma alls lägre... 

Återstår att se hur mkt mens det blir. Hoppas på lite mer mens, för ser det i så fall som ett (ovetenskapligt iofs och efter egen teori) "bevis" på att jag kanske haft en tjockare slemhinna denna ggn... 

Idag grät jag...

... för andra ggn sedan vi började försöka. 

Känner bara sån hopplöshet idag, även om jag logiskt sett vet att vi inte försökt särskilt länge eg (8 månader totalt sett) och även om jag vet att det finns flera behandlingar att utnyttja (t ex IVF)... innan det är kört. Hade jag bara vetat säkert att den en dag skulle gå, så hade det varit frid och fröjd, det är ovissheten som är absolut värst!

Den här dumma tunna slemhinnan har legat och gnagt..., så har gogglat på det en massa senaste tiden, och har hittat att en tillräckligt tjock slemhinna är nödvändigt för att bli gravid, tyvärr, och att om man har en tunn, så är det inte det lättaste att komma tillrätta med :( Enl en expert jag frågat finns det inget att göra :( Men har ändå hittat några teorier på nätet...

Som jag förstått det beror en tunn slemhinna på antingen 1/ lågt östrogen eller 2/ lågt blodflöde i regionen (så att östrogen inte kommer "åt") eller 3/ en skadad slemhinna t ex p g a abort eller liknande eller 4/ en kombination av dessa.

När det gäller nr 1, så har jag hittat att kanske extra tillskott av östrogen kan hjälpa? Antingen som tablettform eller som vagitorier (t ex receptfria Ovesterin) med mer lokal verkan. Dock visade ett blodprov på normalt östrogen...

När det gäller nr 2, om blodflödet är otillräckligt, så har jag hittat att Viagra kanske kan hjälpa till att få igång blodflödet i de regionerna (analogt med hos en man), eller kanske akupunktur?

Nr 3 känns osannolikt för min del, har inte haft ngt ingrepp där.

Ngn som har erfarenhet av detta?
Ska iaf fråga min läkare om dessa teorier när han är tillbaka från semestern... Tusan den där jäkla semestern han har!

Fan, temperaturen har sjunkit :(

Tar tempen varje morgon... I morse var den nästan en halv grad längre än vad den varit sedan ägglossningen, d v s den är tillbaka på samma nivå som innan ägglossning. Är väl inte gravid då... Har förstått att är man gravid ska temperaturen försätta vara på den högre nivån från ägglossning och under hela graviditeten. 

Så himla ledsen är jag. Varför funkar det inte... Är väl den där dumma djäkla slemhinnan! O så kanske man ska ha mer tålamod än vad jag har... 

:(  

BIM -5

Ja, då börjar väl nedräkningen... 3-5 dagar kvar till mensen bör ha kommit, om jag inte är gravid...

Temperaturen ligger iaf fortf högt, får hålla tummarna den inte sjunker... :) 

Hade sån FRUKTANSVÄRD huvudvärk i onsdag och torsdags (höll på i nästan 24 timmar), läste på internet att högt progesteron kan ge huvudvärk, kanske var det det som spökade? 

Lämnat progesteron-blodprov

Varit och lämnat denna kurens progesteron-blodprov idag... Har alltid haft problem med sprutor och så, och varit svimmningsbenägen till tusen, men har faktiskt börjat vänja mig senaste gångerna känner jag. Det var skönt att kunna sitta där lugn, ta blodprovet, och direkt efteråt kunna ställa mig upp och gå, utan att behöva ligga ner först och utan svettningar eller synrubbningar - allt över från start till slut på mindre än 5 minuter. Tjoohoo!

Fick för övrigt veta att läkaren är tillbaka om 1 1/2 vecka, då kommer han bli bombarderad med frågor...

Fram till dess är det avvakta mens som gäller, men en liten förhoppning om icke-mens finns ju där också... *håller tummarna så in i bomben*

En sån där dag...

Fått ett babybesked av en kompis idag. Samtidigt som jag är glad för hennes skull, så kan jag inte låta bli känna viss avundsjuka... Vill liksom vara i hennes sits idag. 

En sån där dag helt enkelt... 

Ingen glad gubbe på ÄL-test

Gjorde precis ännu ett ÄL-test med sticka för att, som jag skrev i förra inlägget, testa metoden. :) Och fick ingen glad gubbe denna gången, så drar då slutsatsen att resultatet häromdagen troligtvis var ett sant positivt resultat...! :)

Har mailat med en PCO-s expert (läkare) nu idag. Han tror att jag har ägglossning, förra gången också (på enkelkur pergotime), men att ägglossningen bara kommer lite senare än genomsnittet, och att det är därför äggblåsorna inte såg tillräckligt stora ut på ultraljudet förra gången, för att ultraljudet gjordes "för tidigt". 

Enl experten så är det tydligen mkt ovanligt med höga progesteron-värden utan ägglossning, det kan teoretiskt vara att det är där skon klämmer, men det är tydligen mkt ovanligt. Ska se till att ett blodprov tas i början av en cykel, då bör progesteronet vara lågt. Om det inte är det då, så är det något fel på progesteron-nivåerna. Men det är alltså osannolikt eftersom det är så ovanligt... 

Experten tror alltså att jag haft ägglossning, både nu och på enkelkuren. Eftersom jag inte blivit kollad med ultraljud denna gången (semestertider), så är jag lite orolig nu att jag blivit överstimulerad - tvilingar OK, men trillingar eller mer kan ju bli lite tufft, minst sagt... Känner mig dock sjukt ofertil, så tror helt enkelt inte det blir något denna gången heller. Tror min slemhinna är för tunn, och inget ÄL-sekret har jag heller. 

Jag undrar fortf varför jag har så otroligt små menser... Kan hänga ihop med tunn slemhinna säger experten... Dock menar han att den oftast är tjock nog, även om den anses "tunn", för att få ett ägg att fastna... Jag hade dock velat kunna bättra på den, men vet inte hur... :( Experten sa att det inte var så mkt att göra ngt åt...? 

Många tankar och teorier virvlar runt, som ni märker...! :) 

Glad gubbe på ÄL-test

Innan jag insett att det var ngt fuffens med mensen och ägglossning köpte jag ClearBlues ägglossningtest. Skulle börja använda dem då mensen kommit igång, vilket den ju som bekant aldrig gjorde. Använde bara en sticka en gång för att testa själva testet, fick negativt resultat. 

Kom på att jag alltså hade ett gång sådana hemma, så testade i morse. Ägglossning, om det sker överhuvudtaget, bör ju ha varit senaste eller närmaste dagarna eftersom det är cykeldag 16 idag. Fick en glad gubbe = positivt resultat. 

Har dock fortf inget äl-sekret... Och har läst att ägglossningstest kan ge falskt positiva resultat för oss med PCO-s... Förhoppningsvis innebär glada gubben att ÄL är på G, men är alltså inte helt säkert. Tänkte testa igen om några dagar, då bör det ju inte bli en glad gubbe, utan negativt resultat. För att liksom testa metoden, om den verkar funka eller inte...

Håller iaf tummarna för att det är ett sant positivt resultat! :)  

Kom på en sak...

Hade glömt bort det... Men när jag var hos läkaren i våras för att se vad felet var, då togs det blodprover, alltså innan jag börjat med några hormoner. Och blodprovet då visade att jag haft ägglossning, även då. Men då, precis som nu, så såg det ut på VUL som att det absolut inte varit någon ägglossning att tala om, jag hade i stort sett ingen mens alls (bara bruna flytningar) och inget ÄL-sekret. 

Jag vet inte vad detta betyder, inte läkaren heller verkar det som... Jag har två teorier: 
1) Mitt progesteron är av ngn anledning relativt högt trots att jag inte har ägglossning - kan det ens vara så? 
2) Jag har ägglossning, men slemhinnan är så jäkla tunn att jag får ingen eller väldigt små blödningar, trots ägglossning - är det möjligt? 

Inget av alternativen tycker jag verkar vettiga eg, men tror nog mest på nr 1. 

Ngn som känner igen sig? 

Suck... 

Pratat med läkaren

Nu är läkaren tillbaka efter semestern, så lyckades få en telefontid! 

För det första hade han en mycket god nyhet! Min mans spermieprov var normalt! YES! Då har vi bara 1 problem (jag), inte 2! Otrolig lättnad!

För det andra så hade mitt progesteron-prov varit så pass högt att jag borde ha haft ägglossning... Hmm! Det som dock talar emot att jag haft det är att det tog lång tid innan blödningen kom, blödningen var liten, jag har inte haft något s k ägglossningsekret och på VUL innan så såg äggblåsorna för små ut för att det skulle bli ngt. Så både jag och läkaren är lite konfunderade. 

För det tredje så hade jag gjort rätt som hoppat Provera-tabletterna, eftersom jag fått en egen blödning. 

Nu har jag iaf precis tagit sista tabletterna i dubbelkuren Pergotime, så blir ju till att lämna ett nytt blodprov cykeldag 21 och se om det funkat eller inte...

Inga biverkningar

Har tagit Pergo i 3 av 5 dagar nu. Inga biverkningar direkt. Visst lite svettningar, men det brukar jag ju ha oavsett, så beror nog inte på Pergon :)  Huvudvärk har jag haft lite grann, hade jag sist på enkelkuren också, så det kanske kan vara en liten mini-mini biverkningar, men annars inget. 

Hoppas det funkar! 

Dubbelkur startad

Bestämde mig för att räkna den mens jag fick i tisdags som dag 1 och börja på Pergotime, utan att ta Provera. Vet inte om jag gör rätt, men chansar på att det är onödigt med Provera för att ge en blödning när jag redan fått en blödning... Så nu tog jag precis 2 tabletter Pergotime! Så får vi se!

:)  

Mens...?

Nu blev jag lite konfunderad! Fick en blödning idag... Inte direkt väntat. Även om jag inte fått svaret på progesteron-provet ännu (läkaren är på semester), så trodde han ju bestämt på ultraljudet att jag inte skulle få ägglossning, och det "känns" inte heller som jag haft det. Men visst blöder det lite idag... Inte superduper mkt, men absolut tillräckligt för att kvalificera som mens... 

Vad gör jag då? Planen var ju enl läkaren att imorgon börja på ny kur Provera för att starta igång mens och därefter börja på nya dubbelkuren Pergotime. Men om jag nu redan fått en mens, då borde det vara "kaka på kaka" = onödigt att ta Provera imorgon? Jag borde kunna räkna idag som cykeldag nr 1, tänker jag.... Och ta första Pergotime-tabletten om 5 dagar, och skippa Provera? 

Typiskt läkaren är på semester, går ju inte att fråga då... 

Någon som har erfarenhet av detta och vet vad som är smartast att göra? Tackar ödmjukast för feedback! :) 

/Me 

Projekt vikt o minska på sockret

Hej!

Sedan jag började med "LCHF" så har jag minsann nu gått ner 5 kg (på ca 1 1/2 månad)! Inte fy skam! Och det är inte så speciellt svårt ändå att undvika kolhydrater; ägg, fisk, skaldjur, osötade mejeriprodukter, kyckling, kött, grönsaker etc får ersätta pasta, ris, nudlar, potatis, godis, kakor etc. Svårast att låta bli är ju min älskling lösgodiset..., men t o m det går bra! Motivationen är ju på absoluta toppen, hoppas ju på att LCHF ska minska PCO-s symptomen... Men även om det inte skulle göra det så kan det ju inte skada :) 

På onsdag har det gått 2 veckor sedan Prog-provet, då ska jag börja ny kur Provera och därefter dubbelkur Pergotime! Längtar... så att det känns som att det händer ngt igen...!

/Me

Adoption

Jag och mannen håller förresten på att kolla upp ang adoption. För om vi inte skulle kunna få biologiska barn, så är det tamejtusan ändå ett barn vi ska ha! Och det finns så otroligt många härliga barn, det behöver inte tvunget vara ett biologiskt. Det är både jag och mannen helt 100 på. Så vi håller på att kolla upp, och tänkte ställa oss i kö så snart som möjligt. 

Det finns dock några nackdelar med adoption som gör att vi självklart hoppas på att projekt hormontillskott-bebisverkstad löser sig: 
- Vi vill gärna ha ett så nyfött barn som möjligt, så man får vara med från början
- Det tar en himla tid att få adoptera, köerna är långa. 
- Det hade varit spännande att få uppleva en graviditet och förlossning. 

Men bortsett från ovan; vi skulle älska ett adoptivbarn otroligt mkt också - barn som barn helt enkelt - så därför så undersöker vi det spåret parallellt. 

Att vi är positiva till adoption betyder också att vi kan sluta säga "om" vi får barn, och istället säger vi nu "när" vi får barn. Känns skönt! Någon gång närmaste åren ska vi minsann bli föräldrar och därmed basta!

Haj haj  

Progesteron-prov inlämnat idag

Lämnade Progesteron-blodprovet idag för att se om det varit ägglossning eller inte... Vilket det ju inte lär ha varit enl läkaren... Nu är det bara att vänta ut tiden till jag kan börja på ny kur...!

LCHF

Hej, 

Har sedan diagnosen satsat på LCHF-kost (low card, high fat). Jag försöker väl iofs dock mer köra LCMF (low carb, medium fat) -  d v s också äta lite mindre totalt sett. Funkar ganska bra tycker jag. Såhär ca tre veckor efter start väger jag ca 3 kg mindre. Vill gärna gå ner en 4 kg till ca. Får se om det lyckas!

På onsdag är det dags för Progesteron-blodprov, som lär vara negativt... :/ 

/Me 

Första kuren Pergotime

Hej, 

Igår var jag på VUL på cykeldag nr 12 efter första enkelkuren Pergotime. Hade intalat mig att det nog inte skulle fungera, för att inte bli besviken, men blev ju såklart besviken ändå när gyn sa att de äggblåsor som fanns nog inte var tillräckligt stora (alla under 10 mm) och att slemhinnan fortf var ganska tunn... Han trodde med andra ord inte att det skulle bli ngn ÄL. Ska ta blodprov dag 21 för att bekräfta. Och så blir det dubbelkur nästa gång, redan hämtat tabletterna! Men måste ju vänta ut tiden innan jag kan börja på den... Vänta vänta vänta...

Även om gyn inte tror det blir ngn ÄL så kommer vi sexa till det varannan dag nu närmaste veckan eller två iaf, för säkerhets skull. Förhoppningsvis hade han ju fel :) 

Har sedan jag fick diagnosen för några veckor sedan börjat satsa mer på LCHF-kost. Fungerar bra tycker jag! Gått ner något litet kilo än så länge. 

To be continued....