"Drömmen om ett barn" som hade premiär på TV3 igår var ett helt underbart program. Det slog "Barn till varje pris?" på SVT med hästlängder.
I TV3:s program har man, till skillnad från SVT, lyckats fånga den där enorma blandade känslan av längtan, hopp, förtvivlan, glädje, sorg.
I SVT:s program har man istället fokuserat på att diskutera barnlängtan i sig, varför har folk det, måste folk verkligen ha det, är barn en rättighet etc. Känns irrelevant. Som om en barnlängtan på något sätt måste motiveras. Har man barnlängtan så har man och den är precis lika svår och sorgsen, när den möter hinder, oavsett om andra/samhället anser den motiverad eller inte.
Jag ser fram emot de andra avsnitten av "Drömmen om ett barn"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar